Författare: Sofie Berthet
Serie: Nova trilogin #1
Sidor: 401
Recex: Ja
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor - är möjliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.
Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter...
Först och främst så vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!
Jag måste säga att när jag först hörde talas om Dimensioner så kändes den väldigt lockande. Trots att jag ofta ställer min aningen tveksam till svenska böcker. Men en bok som marknadsfördes som en svensk dystopisk framtidstrilogi med tidresor kan väl inte vara annat än bra? Tyvärr levde den dock inte upp till den spännande premissen och det här var inte alls en bok i min smak.
Det är aldrig kul att behöva klaga på en bok, allra helst inte när jag tänker på hur mycket jobb som författaren lagt ner på den och därför ber jag om ursäkt. Men Dimensioner var inte alls det jag förväntat mig. Det är knappt någon framtid, förklaringarna känns konstiga och otillräckliga, och tvixarna (som existerar mest för att ge det hela en antagonist) är vare sig särskilt skrämmande eller intressanta. Handlingen var nästan icke existerande och största delen av boken fokuserar på kärlekshistorian mellan Nova och Alex. I nutid, får jag tillägga. Vilket kanske hade varit helt okej om jag varit medveten om att det bara var det boken skulle handla om. Romansen mellan karaktärerna är dessutom kraftig insta-love (tänk er de vanliga paranormal romance med en kille och en tjej som inte bör vara tillsammans av x anledning, men som ändå inte kan leva utan varandra cirka 5 minuter efter att de först träffas), och jag är ledsen, men vi borde kunna bättre i dagsläget.
Karaktärerna var för övrigt väldigt frustrerande och jag var inte särskilt förtjust i vare sig Nova eller Alex. Den enda jag fann någorlunda intressant var bästisen Hanna, men givetvis försvann hon så fort Alex kom in i bilden.
Nej, Dimensioner var verkligen inget för mig och jag blev väldigt besviken. Jag hade liksom hoppats på så mycket mer. Dock tror jag att den kan passa för andra, så låt inte min recension avskräcka er från att läsa den.
3 / 10
Va tråkigt, hatar när det blir så :(
SvaraRaderaJa så mycket klagomål det är över insta-love berättelser så är det konstigt att inte mer görs för att ändra det...
Jättetråkigt. :/ Och eller hur, det är liksom så tråkigt att det inte utvecklas.
RaderaJag läste precis ut den här och jag blev som du riktigt besviken! Väldigt tråkigt :(
SvaraRaderaTråkigt. :/ Men visst hade man förväntat sig något helt annat?
RaderaJa precis... Det hände så lite bland annat.. Men omslaget var iaf fint :)
RaderaOch så dåligt med tidsresorna. Förstår inte ens varför det skulle vara med i överhuvudtaget? Bara för att ge karaktärernas relation ett problem? Nej, så besviken. Haha, men ja..omslaget är ju jättefint. :)
RaderaJag tyckte den var jätte bra men det är sant att tidsresorna inte tar så mycket plats som man hade kunnat tro. Hoppas del 2 blir bättre...
SvaraRaderaJag är lite nyfiken på bok 2, men bara om det är betydligt mer tidsresor med. :)
Radera