Harry Potter and the Cursed Child - J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne

Titel: Harry Potter and the Cursed Child - parts 1 & 2
Författare: J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
Serie: Harry Potter #8
Sidor: 330

It was always difficult being Harry Potter and it isn’t much easier now that he is an overworked employee of the Ministry of Magic, a husband and father of three school-age children.

While Harry grapples with a past that refuses to stay where it belongs, his youngest son Albus must struggle with the weight of a family legacy he never wanted. As past and present fuse ominously, both father and son learn the uncomfortable truth: sometimes, darkness comes from unexpected places. 

I mina ögon är Harry Potter böckerna det bästa som finns, och när nyheten om den åttonde boken kom så tog jag den med skräckblandad förtjusning. Kunde den verkligen leva upp till mina förväntningar? Tänk vad förkrossad jag skulle bli om jag blev besviken? Och kan det bli lika bra som ett manuskript? Det var med väldigt blandade känslor jag plockade upp Harry Potter and the Cursed Child, och vad jag egentligen tyckte kommer här nedan;

Först och främst vill jag dock varna för en del spoilers i recensionen, och skulle rekommendera att man inte läser den förrän man läst boken.

Min största farhåga var hur jag skulle uppleva en bok i manusform. Får man till alla känslor? Eller tappas för mycket bort i den kortare formen? Jag var faktiskt riktigt orolig när jag började läsa, men efter två scener och 12 sidor så började jag att gråta av lycka, och det var då jag visste att den åttonde Harry Potter boken skulle vara precis lika magisk för mig som de tidigare böckerna är. Handlingen var spännande, gripande, full av känslor, relationer och magi. Jag älskade att man fick följa både Albus och Harry, jag älskade tidsresorna, och den nya profetian var skrämmande intressant. Akt tre och fyra var mina favoriter, och särskilt akt tre krossade mitt hjärta totalt. Jag vet inte hur många gånger jag grät till den här boken, men det var både av glädje, sorg och ren nostalgi.

Albus var en sådan intressant karaktär, även om jag samtidigt hade lite problem att förstå mig på honom emellanåt. Jag älskade dock han blev insorterad i Slytherin, det var riktigt oväntat för mig (även om man kanske hade tyckt att ledtrådarna funnits där redan i Deathly Hallows epilog). Relationen mellan Albus och Scorpius var bland det bästa med boken, och jag tror faktiskt att Scorpius var min favorit av dem alla. Vilket jag aldrig trott att jag skulle säga om en Malfoy. Även den potentiella vänskapen mellan Harry och Draco där i slutet fick mig att gråta en aning. I övrigt så var det självklart fantastiskt att återse alla gamla karaktärer, det gjorde mig mer än överlycklig.

Så till några större spoilers, markera för att läsa:
- Alltså akt tre, när Scorpius var själv i den nya världen, var så bra att jag saknar ord. Att få se Snape igen, och scenerna mellan honom och Scorpius, och hur han sa att han skulle hälsa Albus att han var stolt att han bar hans namn. Patronusen och hans offer i slutet. För att inte nämna Hermione och Rons offer. Cedric som dödsätare, och Nevilles mördare. Det var så oerhört fängslande att se hur världen skulle sett ut om Harry dött och Voldemort vann, och även om det skrämde mig oerhört så hade jag gärna velat utforska den ännu mer.
- Och slutet i akt fyra. När de lämande ledtråden på filten, och alla åkte tillbaka i tiden. Och Harry var tvungen att se sina föräldrar dö. Jag vet inte ens vad jag ska säga...
- Och att Dumbledore äntligen sa till Harry att han älskade honom! <3
- Lite kul att jag förstod på en gång att Delphi var skum, men det dröjde betydligt längre innan jag förstod att hon var Voldemorts dotter...
spoilers slut.

Jag var rädd att den här boken inte skulle leva upp till mina förväntningar, men jag var långt ifrån beredd på att den skulle överträffa dem. Jag har sett både ris och ros för boken, men för mig var Harry Potter and the Cursed Child allt jag någonsin kunnat önska mig. Och jag kommer att vara för evigt tacksam att jag fick chansen att uppleva magin med en ny Harry Potter bok en gång till i mitt liv.

Favoritcitat:

“In every shining moment of happiness is that drop of poison: the knowledge that pain will come again. Be honest to those you love, show your pain. To suffer is as human as to breathe.”

“You know it’s the strangest of things, but ever since being in the scariest place imaginable I’m pretty much good with fear. I am — Scorpius the Dreadless. I am — Malfoy the Unanxious.” 

10 / 10