Författare: Amelia Kahaney
Serie: Brokenhearted #1
Sidor: 336
Anthem Fleet, talented ballerina and heir to the Fleet fortune, has always been closely guarded by her parents in their penthouse apartment. Lured by the handsome and dangerous Gavin, Anthem is drawn into the dark and exhilarating world on the wrong side of town. But when the couple runs into trouble, Gavin goes missing and Anthem winds up dead . . . only to awaken in an underground lab with a bionic heart ticking in her chest. Now she can run faster, jump higher, fight better. But the only thing that matters to her is getting Gavin back. And when she uncovers the sinister truth behind those she trusted the most, she is determined to use her newfound powers for the ultimate revenge.
När jag först hörde talas om The Brokenhearted så ville jag genast läsa den. Men ju längre tiden gick, desto fler negativa recensioner såg jag och det fick mig att tappa sugen lite. Till sist så beställde jag ändå hem den, mycket för att jag ville ge den en chans, men mest för omslagets skull. Och även om boken helt klart hade sina dåliga sidor, så var det ändå en bok som jag mer eller mindre gillade.
Det finns mycket att klaga på hos The Brokenhearted och vad jag gillade minst var bristen på världsuppbyggnad. Man får i princip nästan inga förklaringar alls på något, och det störde mig så mycket. Jag ville veta mer om Bedlam, om The Hope och om varför staden såg ut som den gjorde. Men samtidigt så fann jag handlingen väldigt medryckande och hyfsat spännande, trots att twisterna var pinsamt lätta att lista ut. Boken var dessutom väldigt snabbläst och framåt slutet så hade jag väldigt svårt att lägga ifrån mig den.
Karaktärerna var aningen sisådär. Jag gillade faktiskt Anthem för det mesta, även om hon var på tok för naiv och gjorde en hel del dumma val, så var hon samtidigt både lite småcharmig och lite rolig. Bi-karaktärerna var dock inte alls särskilt välutveklade och det fanns ingen som jag liksom fastnade för, tyvärr.
Som sagt så hade den här boken både sina bra och sina dåliga sidor. När jag började bortse från bristen på världsuppbyggnad så blev den något av ett nöje för stunden, men inget jag kommer att minnas i det långa loppet. Jag är dock tillräckligt intresserad för att vilja läsa uppföljaren och efter att ha sett så många negativa recensioner så måste jag ändå säga att The Brokenhearted var bättre än vad jag först hade förväntat mig.
5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar