Författare: Kelly Creagh
Serie: Nevermore #2
Sidor: 429
Spoilervarning! Del två i en serie, spoilers från föregående bok finns i både summeringen och recensionen!
While Varen remains a prisoner in a perilous dream world where the terrifying stories of Edgar Allan Poe come to life, Isobel travels to Baltimore to confront the dark figure known throughout the world as the Poe Toaster. This man, the same man who once appeared to Isobel in her dreams and abandoned her in Varen’s nightmare world, holds the key to saving Varen.
Precis som med Nevermore så älskade jag Enshadowed. Kelly Creagh har skapat både sagolika och skrämmande världar, hennes prosa är otroligt vacker och jag bara älskar karaktärerna.
Nevermore lämnade både mig och Isobel med ett krossat hjärta, och i Enshadowed gör Isobel allt för att hitta en väg tillbaka till drömlandet, och tillbaka till Varen.
Isobel har verkligen växt i mina ögon, hon är mer mogen och hon har ett enda mål, att hitta Varen, och hon ger aldrig upp. Jag beundrar hennes styrka och hon har blivit en utav mina favoritkaraktärer.
Isobels bästa (och enda) kompis Gwen är med ganska mycket i Enshadowed, och jag älskar henne. Hon tillför många skratt till en annars väldigt mörk stämning.
Det är otroligt lätt att leva sig in i boken och Isobels känslor blir nästan mina egna känslor. Under bokens gång så pendlar jag mellan hopp och förtvivlan hela tiden.
Enshadowed är en väldigt mörk bok, den är både sorglig, skrämmande och makalöst vacker.
Ett sant mästerverk!
Favoritcitat:
“The pain in her body came first, an intense surge of fire that raged like lava through her veins.
But it could not compare with what followed after.
A wail rose up from her depths. It left her as an inhuman cry.
Finally, she remembered everything.”
“Sleep now a little while
Till within our dreams we wake
Unfolding our Forever
If only for Never’s sake
And take me to your ever after
Let’s hide behind our eyes
Together pour through that door
Where autumn never dies
And I’ll sift my sands to your side
Before we slip away
Before we’re little more than silt
Beneath the rocking waves
And side by side we’ll fight the tide
That sweeps in to take us down
And hand in hand we’ll both withstand
Even as we drown.”
10 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar