Nevermore - Kelly Creagh

Titel: Nevermore
Författare: Kelly Creagh
Serie: Nevermore #1
Sidor: 543

Cheerleader Isobel Lanley is horrified when she is paired with Varen Nethers for an English project, which is due—so unfair—on the day of the rival game. Cold and aloof, sardonic and sharp-tongued, Varen makes it clear he’d rather not have anything to do with her either. But when Isobel discovers strange writing in his journal, she can’t help but give this enigmatic boy with the piercing eyes another look.

Soon, Isobel finds herself making excuses to be with Varen. Steadily pulled away from her friends and her possessive boyfriend, Isobel ventures deeper and deeper into the dream world Varen has created through the pages of his notebook, a realm where the terrifying stories of Edgar Allan Poe come to life.

As her world begins to unravel around her, Isobel discovers that dreams, like words, hold more power than she ever imagined, and that the most frightening realities are those of the mind. Now she must find a way to reach Varen before he is consumed by the shadows of his own nightmares.

Nevermore är en väldigt speciell bok, utan inblandningen av Edgar Allan Poe hade den knappt skiljt sig från mängden av alla paranormal romance böcker som finns, men när den vävs samman med Poe och hans verk, ja då blir den enastående!

Nevermore är en lång bok, 543 sidor för att vara exakt, och vid sina tillfällen är den väldigt långsam, dock inte på ett dåligt sätt utan snarare att det gör att historien och relationerna mellan karaktärerna hinner byggas upp och kännas äkta.
Miljöerna är så detaljerade och sagolika att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken lite då och då för att bara fundera på dem och för att se allt framför mig.

Jag gillade karaktärerna, i början av boken tyckte jag inte alls om Isobel, jag fann henne både ytlig och feg och jag bara väntade på att hon skulle våga säga ifrån. Under bokens gång så växer Isobel hela tiden som person och i slutet märker jag hur mycket jag tycker om henne.
Jag tyckte mycket om Varen, han var väldigt mörk och mystisk och jag vill gärna lära känna honom bättre. Jag älskade Isobel och Varen tillsammans, cheerleader + goth är en himla intressant kombination, och det liksom märks hur mycket dem hör ihop.
I övrigt så hatade jag "the Crew" och älskade Gwen!

I mina ögon var Nevermore helt underbar. Världen, karaktärerna, Poe.. jag fullkomligt älskade den!

Favoritcitat:

“Is it also true that you drank to excess?” Isobel asked, flipping to the next index card.
Poe scoffed at the question, his response simply “Nyeh.”
Varen’s head snapped so quickly toward her father that Isobel was surprised the sunglasses hadn’t flown off.
“Well, sometimes,” Poe corrected himself. Shifting, he stooped in his seat.
Varen’s stare remained.
“Often,” Poe growled, angling away, pulling his already tight jacket around himself even tighter.”  

“So." [Isobel] cleared her throat. "What are we doing?"
"We," [Varen] said at last, "are doing a project on Poe."
"Didn't he marry his cousin or something?"
"The man is a literary god and that's all you have to say?” 

                                          10 / 10