Avalon - Mindee Arnett

Titel: Avalon
Författare: Mindee Arnett
Serie: Avalon #1
Sidor: 415

Of the various star systems that make up the Confederation, most lie thousands of light-years from First Earth-and out here, no one is free. The agencies that govern the Confederation are as corrupt as the crime bosses who patrol it, and power is held by anyone with enough greed and ruthlessness to claim it. That power is derived from one thing: metatech, the devices that allow people to travel great distances faster than the speed of light.

Jeth Seagrave and his crew of teenage mercenaries have survived in this world by stealing unsecured metatech, and they're damn good at it. Jeth doesn't care about the politics or the law; all he cares about is earning enough money to buy back his parents' ship, Avalon, from his crime-boss employer and getting himself and his sister, Lizzie, the heck out of Dodge. But when Jeth finds himself in possession of information that both the crime bosses and the government are willing to kill for, he is going to have to ask himself how far he'll go to get the freedom he's wanted for so long. 

Avalon har funnits i min bokhylla i cirka två år, och mina förväntningar var ganska höga. Men av en eller annan anledning så dröjde det tills nu innan jag plockade upp den, och jag måste tyvärr säga att den var inte alls så bra som jag hoppats på.

Handlingen hade all potential till att bli enastående. Jag menar boken handlar om tonåriga tjuvar i rymden. Början var riktigt bra och det hela verkade så lovande. Men sedan introducerades kärleksintresset, och den insta-love som följde fick mig att tappa sugen. Mittendelen var också rätt tråkig och mitt intresse blev bara mindre och mindre. Ta bort kärleksdelen så hade den dock fått ett betydligt högre betyg. Slutet var fantastiskt spännande och de sista 80 sidorna bara flög förbi. Men som sagt, mitt intresse hade redan svalnat, och inte ens slutet kunde rädda det.

Av karaktärerna så tycker jag att Jeth var helt okej. Jag gillade honom mycket i början, men sedan gick det lite utför. Bi-karaktärerna var dock charmiga, och jag gillade särskilt Lizzie och Shady. Sierra tyckte jag inte att man fick lära känna särskilt bra och jag tyckte aldrig om henne. Och lite samma sak var det med Vince. Skurkarna i boken var rätt intressanta och obehagliga dock, så plus för det.

Avalon var inte alls så bra som jag hade velat, och jag vet att jag har klagat mycket nu. Men ändå tycker jag att den var rätt bra, och jag skulle gillat den betydligt mer om det inte vore för romansen. Värd att läsa om man redan är intresserad, och jag är lite sugen på att läsa den avslutande delen i serien, men samtidigt så är det kanske inget jag tänker lägga pengar på så här i dagsläget.

5,5 / 10