Fiendish - Brenna Yovanoff

Titel: Fiendish
Författare: Brenna Yovanoff
Serie: -
Sidor: 341

When Clementine was a child, dangerous and inexplicable things started happening in New South Bend. The townsfolk blamed the fiendish people out in the Willows and burned their homes to the ground. But magic kept Clementine alive, walled up in the cellar for ten years, until a boy named Fisher sets her free. Back in the world, Clementine sets out to discover what happened all those years ago. But the truth gets muddled in her dangerous attraction to Fisher, the politics of New South Bend, and the Hollow, a fickle and terrifying place that seems increasingly temperamental ever since Clementine reemerged. 

Jag hade innan Fiendish bara läst en bok av Brenna Yovanoff, men hon är en sådan där författare vars verk alltid hamnar på min att läsa lista. Och dessutom gillade jag faktiskt det jag läst innan. Fiendish är dock den bok av henne som lockat mig mest, och nu när jag äntligen fått den läst kan jag förstå varför.

Handlingen började riktigt starkt, och 40 sidor in så var jag helt kär i boken. Tyvärr svalnade det lite mot mitten, men Fiendish var ändå en bok jag gillade väldigt, väldigt mycket. Berättelsen var lika magisk som kuslig, och Yovanoffs språk är sanslöst passande och fint. Det enda jag har att klaga på var att insta-love momentet var lite störande, och att jag tyckte att mittendelen inte riktigt höll samma klass som början och slutet. Och slutet dessutom, fantastiskt spännande och bra.

Av karaktärerna så gillade jag Clementine. Hon var speciell och härlig att följa. Jag tyckte att Fisher var helt okej, men hade velat se lite mer djup hos honom. I övrigt så tyckte jag även mycket om Shiny och Rae. Men särskilt Shiny.

Fiendish var i princip så bra som jag önskade mig, och en riktigt bra bok. Den visar att jag har helt rätt som fyller på min TBR med Brenna Yovanoffs böcker, och jag längtar redan efter min nästa läsupplevelse av henne. Rekommenderas varmt.

Favoritcitat:

“What’s wrong with me? I never did anything to anyone.”
Fisher was quiet for a second and when he answered, he sounded strange.
“It’s not your fault,” he said. “They’re just nervous about how your eyes are sewed shut.”

8 / 10