Författare: Emily Henry
Serie: -
Sidor: 390
Natalie’s last summer in her small Kentucky hometown is off to a magical start…until she starts seeing the “wrong things.” They’re just momentary glimpses at first—her front door is red instead of its usual green, there’s a pre-school where the garden store should be. But then her whole town disappears for hours, fading away into rolling hills and grazing buffalo, and Nat knows something isn’t right.
That’s when she gets a visit from the kind but mysterious apparition she calls “Grandmother,” who tells her: “You have three months to save him.” The next night, under the stadium lights of the high school football field, she meets a beautiful boy named Beau, and it’s as if time just stops and nothing exists. Nothing, except Natalie and Beau.
The Love That Split the World är en sådan bok som jag mest ville läsa på grund utav dess oerhört vackra omslag. Visst lät själva storyn också intressant, men med ett annat omslag så kan den faktiskt ha gått mig förbi. Vilket hade varit väldigt synd, eftersom jag älskade den här boken.
Om jag ska beskriva handlingen med ett ord så blir det vacker. Hela berättelsen är så himla fin, och jag älskade det mesta med den. Särskilt historierna som Grandmother berättade. Det var dock lite för enkelt att lista ut hur allt låg till, och jag förstod inte att inte Natalie såg det tidigare. Dock fanns det några som twister som överraskade mig, helst framåt slutet. Slutet var för övrigt alldeles fantastiskt, och jag tyckte så mycket om det.
Av karaktärerna så gillade jag Natalie, men samtidigt hade jag svårt att connecta med henne. Hennes personlighet och benegenhet att i princip fly från sina problem var något som inte riktigt klickade med mig. Det har ju sina förklaringar, givetvis, och jag förstår liksom varför. Men det gjorde det svårt för mig att sätta mig in i hennes situationer. I övrigt så gillade jag Beau mycket, och tyckte om relationen mellan de två. Även Megan var en härlig karaktär, och jag gillade Matt för det mesta.
The Love That Split the World har ett sådant snyggt omslag att jag är övertygad om att bara det kommer att locka läsare. Men det är själva berättelsen man stannar för. Emily Henry är en otrolig författare, och jag längtar redan efter en ny bok från henne. Rekommenderas varmt.
8,5 / 10
Åh, tycker sista stycket är superfint! Ska nog läsa den och hoppas att det är så då :D
SvaraRaderaHärligt! Jag hoppas att du kommer att tycka om den. :)
RaderaFick den här i Owlcrate och läst att den varit riktigt bra. Nu ser jag bara mer fram emot att läsa den :)
SvaraRaderaDen är så fin. Hoppas att du också kommer att tycka om den. :)
RaderaUm...I think I'm a big of a black sheep when it comes to this book. It's not that I didn't like it, I didn't even finish it actually because I couldn't get into it. I don't even know what it was about it that made me not be able to get into it and enjoy it but pretty much from the begining I just didn't want to read it. I think it might have been the mood I was in more than anything so I'm contemplating giving this one a second try because basically everyone loves it so I must've just been missing something, right??? ANYWAY, I'm glad you enjoyed it Petra and great review! I'll defintly have to consider giving it a second chance as all my favorite/most truest blogging friends loved it.
SvaraRaderaI think you should give it another chance. Someday, when you're really feeling it. But you know, you can't love everything. Although, I hate it when it feels like I've missed something, because everybody else loves a book that I didn't. :) And thank you. :)
Radera