Författare: Derek Landy
Serie: Demon Road #3
Sidor: 362
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
Bigger, meaner, stronger.
Amber closes in on her murderous parents as they make one last desperate play for power. Her own last hopes of salvation, however, rest beyond vengeance, beyond the abominable killers - living and dead - that she and Milo will have to face.
For Amber's future lies in her family's past, in the brother and sister she never knew, and the horrors beyond imagining that befell them.
Jag har läst de tidigare två böckerns i den här serien under årets gång, och den här avslutande delen var definitivt ett av mina mest efterlängtade boksläpp. Jag hade skyhöga förväntningar på American Monsters, allra helst eftersom serien bara stigit och stigit i mina ögon. Men även om jag älskade den här boken, så tycker jag ändå, tyvärr, att det är den "sämsta" i serien.
Handlingen börjar riktigt lovande, och de första kapitlena fick mig nästan att gråta av skratt (seriöst, the bogles! <3). Jag gillade handlingen mycket, även om jag tyckte att den tappade lite där i mitten. Landy är dock expert på att blanda skräck med humor, och många scener fick mig att rysa av obehag. Det är så mycket mer blodigt och otäckt än vad man först kanske skulle tro. Karaktärerna är även rätt så enastående, och det finns ingen jag inte älskar.Slutet var dessutom alldeles fantastiskt. Fram tills det där näst sista kapitlet, vill säga. Jag är inte okej med vad som hände, eller hur det behandlades. Men mer om det i spoilermarkeringarna nedan;
- Okej. Så för det mesta så älskade jag slutet. Hur Amber lurade både sina föräldrar och Astaroth. Och innan det när hon och Milo dödade Astaroths demoner. Så bra. Men slutet och Milo. Nej, bara nej. Jag hade varit okej med om han hade dött för berättelsens skull. Men nu kom det bara som en chock. Och det var inte alls välskrivet. Bara hej, och nu är det över?! Det tillförde ingenting, förutom att göra mig förbannad, och det kändes så slarvigt gjort. Besviken!
- Älskade dock att min favorit, Glen, fick komma tillbaka. Åh, jag blev så glad när han började med sitt evinnerliga surrande igen. <3
- I övrigt så tycker jag att det tyvärr märks lite att det bara var några månader sedan andra boken släpptes. American Monsters känns lite för ihop hastad. Det går för fort, och vissa saker förstår jag inte varför de var med i handlingen i överhuvudtaget? Särskilt Clownen och Abigail? Det fanns liksom inget egentligt syfte med det. Dessutom innehåller den en av mina allra största pet peeves. När den sista boken i en serie är den absolut kortaste.
spoilers slut.
För er som har läst spoilersektionen nu, så kan det tyckas att jag är lite kluven över boken. Och det är jag. Men mestadels så älskade jag den ändå, och serien kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Därför får American Monsters 9/10 i betyg. Men helt ärligt hade jag hoppats på att det skulle vara ännu högre...
9 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar