Den otursförföljde Max Crumbly: Skolans hjälte - Rachel Renée Russell

Titel: Den otursförföljde Max Crumbly: Skolans hjälte
Författare: Rachel Renée Russell
Serie: Den otursförföljde Max Crumbly #1
Sidor: 303
Recex: Ja

Max Crumbly har precis tagit det första steget in i en ny, läskig värld: South Ridge Middle School!

Det är mycket som är toppen med hans nya skola, men där finns också ett stort problem: Doug Thurston, skolans mobbare, vars nya hobby är att låsa in Max i hans skåp.

Om Max bara kunde vara som hjälten i de serier han älskar – eller de som han själv ritar – och på något magiskt sätt rymma från skåpet och besegra Thurston.

Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten...

Men Max kommer ändå att göra sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver.

Först och främst så vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Jag fick Den otursförföljde Max Crumbly: Skolans hjälte som recex. Det är inte en bok jag i vanliga fall skulle ha plockat upp, men nu kände jag att självklart skulle jag ge den en chans. Tyvärr så föll den dock ganska platt för mig.

Jag tror starkt på att litteratur inte kan eller ska begränsas till en viss ålder, men här måste jag faktsikt erkänna att den här boken var på tok för barnslig för mig. Hela handlingen blir liksom så dum, för jag kan inte på allvar tro att någon är så idiotisk som Max Crumbly i verkligheten. Och alla problem som uppstår har kunnat lösas enkelt (berätta för någon vuxen, ring polisen osv). Dessutom var det inte alls min typ av humor, och jag tror att det gjorde sig ännu värre eftersom jag läste denna direkt efter att ha avslutat Rick Riordans The Hammer of Thor (och om vi ska vara helt ärliga så är det inte mycket som kan mäta sig med Riordans humor, eller hur?). På plussidan så gick den åtminstonde väldigt fort att läsa, och slutet var aningen spännande (även om cliffhangern irriterar mig fruktansvärt..man kan inte bara sluta mitt i så där).

Max Crumbly själv var, som jag redan nämnt, inte en karaktär för mig. Han gjorde så himla många dumma val att jag inte kan låta bli att tycka att han får skylla sig själv. Och ingen av bi-karaktärerna gavs tillräckligt stor plats för att jag skulle kunna forma en åsikt om dem.

Den otursförföljde Max Crumbly: Skolans hjälte var inte alls en bok för mig. Jag väljer dock att inte ge något betyg till boken, just för att jag känner att jag kan inte betygsätta det här rättvist. Jag kan dock tänka mig att den kommer att gå hem hos yngre läsare. Men med mina 32 år känner jag mig på tok för gammal för den, tyvärr.