The Queen of Blood - Sarah Beth Durst

Titel: The Queen of Blood
Författare: Sarah Beth Durst
Serie: The Queens of Renthia #1
Sidor: 350 

Everything has a spirit: the willow tree with leaves that kiss the pond, the stream that feeds the river, the wind that exhales fresh snow . . .

But the spirits that reside within this land want to rid it of all humans. One woman stands between these malevolent spirits and the end of humankind: the queen. She alone has the magical power to prevent the spirits from destroying every man, woman, and child. But queens are still just human, and no matter how strong or good, the threat of danger always looms.

With the position so precarious, young women are chosen to train as heirs. Daleina, a seemingly quiet academy student, is under no illusions as to her claim to the throne, but simply wants to right the wrongs that have befallen the land. Ven, a disgraced champion, has spent his exile secretly fighting against the growing number of spirit attacks. Joining forces, these daring partners embark on a treacherous quest to find the source of the spirits’ restlessness—a journey that will test their courage and trust, and force them to stand against both enemies and friends to save their land . . . before it’s bathed in blood.

Jag har gillat allt jag läst av Sarah Beth Durst än så länge, och Queen of Blood var väldigt efterlängtad. Den hade det mest intressanta konceptet av hennes böcker hittills, och det är kanske inte så konstigt att jag numera räknar den som min favorit av hennes böcker.

I vanliga fall har jag lite problem med att handlingen hoppar framåt flera år emellanåt, men just här tycker jag att det fungerade alldeles utmärkt. I första kapitlet är Daleina bara sex år gammal och sedan följer man lite då och då mellan åren, tills att hon är i de äldre tonåren. Jag gillar glimtarna man får se, och förståelsen över vilka val hon gör. Jag uppskattar dessutom att man får följas åt under skolåren, med träningen och vänskapen som uppstår där. Och ledtrådarna till vad jag kan tänkas ska komma ske i följande böcker. Men min favoritdel är ändå från mitten och fram till slutet, när det hela blir mer sammanhängande.

Handlingen är oerhört intressant och spännande, och jag gillade särskilt alla olika elementandar. Den är full av magi och vänskap, och det är en sådan härlig blandning. Det känns som att så mycket hinner hända, och samtidigt är jag glad för jag känner att jag inte har missat någonting. Världen är dessutom väl uppbyggd och mäkta fascinerande. Slutet var dock det absolut bästa. Helt galet explosivt, och jag hade inte riktigt räknat med allt som hände där. Stort, stort plus för det.

Daleina är kanske en av de starkaste karaktärer jag någonsin stött på, och jag tyckte så mycket om henne. Hennes styrka var inte påtalig, utan visade sig mer i hennes vilja att göra det som var rätt, och att hon aldrig, aldrig gav upp. Seriöst, till och med när hon var blind (i några månader) så kastade hon sig utfrån träd utan rädsla. Så härlig. Jag tyckte även mycket om Ven, och jag har märkt att jag gillar kombinationen av en yngre tjej som hjältinna, med en äldre man som tränare/guide/allmän Yoda (mycket tack vare Derek Landys böcker, fyi). Dessutom uppskattar jag att romansen i boken gavs en sådan minimal plats att jag är tveksam på om det faktiskt kan räknas som en romans i överhuvudtaget (och jag var inte överdrivet förtjust i kärleksintresset).

The Queen of Blood var en spännande och magisk berättelse, med ett alldeles fantastiskt slut. Jag ser definitivt fram emot nästa bok, och jag rekommenderar den mer än gärna.

8,5 / 10