I Hunt Killers - Barry Lyga

Titel: I Hunt Killers
Författare: Barry Lyga
Serie: Jasper Dent #1
Sidor: 361

What if the world's worst serial killer...was your dad?

Jasper "Jazz" Dent is a likable teenager. A charmer, one might say.

But he's also the son of the world's most infamous serial killer, and for Dear Old Dad, Take Your Son to Work Day was year-round. Jazz has witnessed crime scenes the way cops wish they could—from the criminal's point of view.

And now bodies are piling up in Lobo's Nod.

In an effort to clear his name, Jazz joins the police in a hunt for a new serial killer. But Jazz has a secret—could he be more like his father than anyone knows? 

I Hunt Killers har funnits på min att läsa lista i flera år, men an en eller annan anledning så har jag inte prioriterat att köpa hem den förrän nu. Vilket jag naturligtvis ångrar nu i efterhand, för som jag älskade den här boken.

Handlingen var oerhört bra och både spännande och skrämmande. Jag har länge fascinerats av seriemördare och jag tycker att beteendet och insikterna man får i den här boken stämmer väldigt väl in på hur det är i verkliga livet. Jag gillade dessutom twisterna och var varken beredd på vem mördaren var, eller det som hände i slutet.

Jasper är en väldigt fängslande karaktär och jag tyckte mycket om att följa hans inre kamp. Han är väldigt intelligent, manipulativ, charmig, och han har helt klart starka sociopatiska drag, och jag fann det väldigt intressant att se hur han brottades med hurvida han är ödesbestämd att bli en mördare eller inte. Jag tyckte dessutom mycket om Howie, Connie och G. William, och ser fram emot att lära känna dem bättre i nästa bok.

I Hunt Killers var något av en överraskning, samtidigt som den genast placerar sig bland mina favoritböcker. Blodig, smart och förbannat bra, och jag rekommenderar den mer än gärna. 

Favoritcitat:

“Jazz spent a chunk of the day fantasizing about ways to kill his grandmother, plotting them and planning them in the most excruciating, gruesome detail his imagination would allow. It turned out his imagination allowed quite a bit. He spent the rest of the day convincing himself--over and over--not to do it.”  

9 / 10