Illusions of Fate - Kiersten White

Titel: Illusions of Fate
Författare: Kiersten White
Serie: -
Sidor: 275

“I did my best to keep you from crossing paths with this world. And I shall do my best to protect you now that you have.”

Jessamin has been an outcast since she moved from her island home of Melei to the dreary country of Albion. Everything changes when she meets Finn, a gorgeous, enigmatic young lord who introduces her to the secret world of Albion’s nobility, a world that has everything Jessamin doesn’t—power, money, status…and magic. But Finn has secrets of his own, dangerous secrets that the vicious Lord Downpike will do anything to possess. Unless Jessamin, armed only with her wits and her determination, can stop him.

Alltså den här boken. Den här boken! Jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag har alltid gillat Kiersten Whites böcker, så självklart var även Illusions of Fate ett måste på min att läsa lista. Men att jag skulle komma att bli så här förälskad i den hade jag aldrig förväntat mig, och den är numera en av mina absoluta favoritböcker.

Illusions of Fate är en ganska kort bok, och som vanligt med korta böcker så har jag svårt att tro i förväg att de ska kunna vara riktigt bra, och det blir till och med ännu värre när det är en ensamstående bok. Mina förväntningar var därför ganska låga, men den här boken innehöll allt jag kunde önska mig, och ännu mer därtill. Handlingen var både romantisk och spännande, och alldeles full av magi. Den utspelar sig i Albion (vilket var det första kända namnet på Storbrittanien, så jag antar att det är där man är. Dessutom fick det mig att hela tiden tänka på TV-serien Merlin, vilket också är ett plus), men jag är osäker på vilket århundrade. Det var för länge sedan iallafall, så det är historical fiction, det är magi, och det är så oerhört bra att jag finner liksom inga ord. 

Men det bästa med den här boken var karaktärerna. Som jag älskade karaktärerna. Jessamin är helt enastående. Hon är tuff, rättfram, och snabbtänkt. Hon väljer sin egen väg, och låter ingen bestämma över henne. Det var länge sedan jag gillade en karaktär så mycket som Jessamin, och det kan mycket väl hända att jag har en stor girl crush på henne. Även Finn var alldeles fantastisk, och deras replikskifte var oerhört roande. Relationen mellan Finn och Jessa var dessutom både fruktansvärt fin, och riktigt het. Ett extra stort plus också för en romans som fick tid på sig att utvecklas. I övrigt så älskade jag även Eleanor, hon var så charmig och rolig, och Sir Bird var den finaste fågeln någonsin. Och, markera för spoilers --> som jag grät när han blev dödad, spoilers slut.   

Slutet var även det fruktansvärt bra, och det kan mycket väl hända att jag grät, markera för spoilers --> av lycka! spoilers slut. Det var länge sedan ett slut berörde mig så mycket, och även om jag självklart inte skulle tacka nej till en till bok, kanske om Eleanor, så är ändå Illusions of Fate en av de bästa ensamstående böcker jag läst, och jag är mer än nöjd över hur man lämnade saker och ting.

Illusions of Fate var en riktig överraskning, och jag trodde omöjligt att jag skulle älska den så mycket som jag gör. Med en fängslande handling och exeptionella karaktärer, är det en bok jag vill rekommendera till precis alla, och själv ser jag redan nu fram emot en framtida omläsning.

Favoritcitat:

“My hand is in his before I realize it. "We'll be going then," he says, and I nod. Of course, I will go with him. He's pretty, so very, very, pretty, and I would be a fool to say no to anything he asks of me.
I blink. No, I think. And then I manage to say it out loud.
"No."
He sits back with an angry huff, now exhausted with dark circles under his eyes. It's as though a fog has been lifted from my brain. Magic! He tried to use magic on me! And I realize it is not the first time. "If you ever try that again," I say, taking a sip of chocolate to wet my suddenly parched throat, "I will beat you silly with your own cane."
"This is the best day of my life," Eleanor says.
I cannot agree with her.”  

9,5 / 10