fredag 17 oktober 2014

Winterkill - Kate A. Boorman

Titel: Winterkill
Författare: Kate A. Boorman
Serie: -
Sidor: 318

Emmeline knows she’s not supposed to explore the woods outside her settlement. The enemy that wiped out half her people lurks there, attacking at night and keeping them isolated in an unfamiliar land with merciless winters. Living with the shame of her grandmother’s insubordination, Emmeline has learned to keep her head down and her quick tongue silent.

When the settlement leader asks for her hand in marriage, it’s an opportunity for Emmeline to wash the family slate clean—even if she has eyes for another. But before she’s forced into an impossible decision, her dreams urge her into the woods, where she uncovers a path she can’t help but follow. The trail leads to a secret that someone in the village will kill to protect. Her grandmother followed the same path and paid the price. If Emmeline isn’t careful, she will be next.


Winterkill har funnits på min att läsa lista sedan jag först hörde talas om den och mina förväntningar var riktigt höga. Tyvärr var det många saker jag inte uppskattade hos Winterkill, men trots det lyckades den ändå hålla mitt intresse vid liv och jag är nu i efterhand fortfarande aningen osäker på om jag gillade den eller inte.

Jag har ingen aning vilken genre jag skulle klassa den här boken som, men om jag måste bestämma så något liknande en dystopi och lite lätt skräck-aktig sådär. Handlingen är för det mesta ganska intressant, även om det egentligen inte hände särskilt mycket. Det fanns ett fåtal lite läbbiga scener som jag gillade, men that's it. Jag har faktiskt jättesvårt att bestämma mig om vad jag tyckte om boken, men jag lutar åt ett gillande eftersom jag var ganska investerad under själva läsningen.

Ett stort minus är dock att det är många frågor som fortfarande är obesvarade, och jag gillade verkligen inte att man inte får någon bakgrundsförklaring på allt. Det jag liksom vet är att Winterkill handlar om en massa människor som bor i en by mitt ute i ingenstans. De styrs av religion och rädda för monster som lever utanför byn. Jag vet inte vilket årtal det är tänkt att boken utspelar sig i, jag vet inte vad som hänt med världen och om det här är framtid, nutid eller dåtid, och jag vet faktiskt inte ens helt säkert vart boken utspelar sig (även om jag listade ut att det måste vara Kanada pågrund av hårda vintrar och folk som pratar både engelska och/eller franska). Det är så mycket som är oklart, och det irriterar mig aningen.

Karaktärerna var helt okej, och jag mer eller mindre gillade Emmeline. Jag uppskattade hennes nyfikenhet och att hon inte lät rädslan styra henne. Men hon är inget jag kommer att minnas i det långa loppet, och det gäller de övriga karaktärerna med. Bortsett från Emmeline så gillade jag även Kane, och även om det var lite mycket insta-love över deras relation så tog den inte upp för mycket plats och var därför lättare för mig att acceptera. 

Slutet var också det lite sisådär och det kändes på tok för oavslutat för bara en bok. Men mer om det under spoilermarkeringen  --> så, The Lost People uppfattade jag vara Indianer (native american för att vara pk, antar jag) eller? Och ska det bara sluta sådär med deras drömmar? Vad händer om det kommande kriget? Och har Emmeline indianblod i sig, eller varför hade hon drömmarna? Är den här boken tänkt som ensamstående eller ska det bli en serie? Så mycket som är oklart.., spoilers slut. Jag skulle gärna se en till bok för att få svar på alla mina frågor. Update! Efter att jag skrivit den här recensionen så såg jag att Winterkill faktiskt ska bli en trilogi, men jag är dock väldigt tveksam till om jag kommer att läsa fortsättningen eller inte. Kanske, eftersom det är så mycket jag fortfarande undrar över.

Det känns som att jag har klagat mycket på Winterkill nu, och den lämnade mig helt klart med mer frågor än svar. Det var mycket som var negativt, men ändå var jag väldigt inne i boken medan jag läste, och tyckte för det mesta ändå rätt bra om den. För att gardera mig sätter jag betyget mitt i skalan, och jag kan verkligen inte bestämma mig. Om jag skulle rekommendera Winterkill då? Nej, tyvärr så tror jag nog inte det.


5 / 10 

2 kommentarer:

  1. Uh-oh, questions that remain unanswered? No. That's just mean. But yay for some scary scenes, I like scary scenes. ;) Insta-love, yeah, at least it didn't take much up of the story (like most do) otherwise that would've been annoying. It's funny though, it sounds like a middle ground rating book, where you liked it but also didn't really like it that much, haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I feel a bit cheated by this book. It had potential, and I liked it at the time. But it wasn't enough. All the unanswered questions still bothers me, and even if it's part of a series I still want some answers in the first book. The scary scenes were just not enough either, and I'm sad, cause I thought I would love this book. :/

      Radera