Författare: Sandra Waugh
Serie: Guardians of Tarnec #1
Sidor: 370
Lark has foreseen two things—she will fall for a young man with sage green eyes,and he will kill her.
Sixteen-year-old Lark Carew is happiest close to home, tending her garden and gathering herbs for medicines. But when her Sight warns her that monsters called Troths will soon invade her village, Lark is summoned on a journey to seek help from the legendary Riders of Tarnec. Little does she suspect that one of the Riders, Gharain, is the very man who has haunted her visions. Or that the people of Tarnec have called her there for another reason: Lark is the Guardian of Life, the first of four Guardians who must awaken their powers to recover four stolen amulets. Together, the amulets—Life, Death, Dark, and Light—keep the world in Balance. To take back the Life amulet, Lark will have to discover her true inner strength and give in to a love that she swears will be her downfall.
Lark Rising är en bok jag längtat efter att få läsa sedan jag först hörde talas om den, och mina förväntningar var riktigt höga. Tyvärr levde den dock inte upp till dessa, och även om mitt slutbetyg blir ett svagt gillar, så var det ändå mycket jag inte gillade med den och den var faktiskt också en stor besvikelse.
Handlingen var för det mesta ganska bra, och jag gillade det hela med Guardians och balansen osv. Jag gillade början mycket, men efter att Lark och Gharain hade träffats gick det utför, och jag fann hela mittendelen både långsam och irriterande. Jag var övertygad om att min recension skulle bli väldigt negativ, men någonstans runt slutet så var jag helt fast i handlingen, sidorna bara svishade förbi, och det höjde betyget mycket i mina ögon.
Karaktärerna var bokens svagaste sida, och jag gillade varken Lark eller Gharain särskilt mycket. Lark var så mesig större delen av tiden, och det störde mig oerhört hur hon hela tiden sprang efter Gharain. Och Gharain själv spenderade halva tiden med att ha nån sorts PMS, och den andra halvan fast i något som, trots att den hade kunnat få lite tid på sig att utvecklas, kändes väldigt mycket som insta-love. Jag förstod aldrig Larks fascination med honom, eller hur hon kunde ha så lite självrespekt att hon envisades med att hänga efter honom när han mest bara var elak. Och sen var de helt plötsligt kära? Mkay? Nej, karaktärerna frustrerade och irriterade mig, och de var nära att förstöra hela boken för mig. Ett stort, stort minus för dem, helt enkelt.
Lark Rising var en besvikelse, och det mesta var karaktärernas fel. Det är väldigt svårt för mig att gilla en bok när jag inte tål dess huvudroller, och även om slutet vägde upp för mycket så kunde det ändå inte riktigt rädda boken i mina ögon. Eftersom uppföljaren handlar om andra karaktärer så är jag ändå intresserad av att läsa den, men om jag skulle rekommendera Lark Rising så är svaret, tyvärr, nej.
4,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar