Mechanica - Betsy Cornwell

Titel: Mechanica
Författare: Betsy Cornwell
Serie: -
Sidor: 307

Nicolette’s awful stepsisters call her “Mechanica” to demean her, but the nickname fits: she learned to be an inventor at her mother’s knee. Her mom is gone now, though, and the Steps have turned her into a servant in her own home.

Then on her sixteenth birthday, Nicolette discovers a secret workshop in the cellar and begins to dare to imagine a new life for herself. Could the mysterious books and tools hidden there—and the mechanical menagerie, led by a tiny metal horse named Jules—be the key to escaping her dreary existence? With a technological exposition and royal ball on the horizon, the timing might just be perfect for Nicolette to earn her freedom at last. 

Mechanica är en av de snyggaste böcker jag har i bokhyllan, och även om jag hade varit totalt ointresserad av dess handling så hade jag behövt den bara på grund av omslaget. Jag menar, kolla bara.. Men en re-telling av Askungen i steampunksmiljö låter ju helt klart lovande, och trots en hel del negativa recensioner så var det med stort intresse som jag påbörjade boken. Och vad jag tyckte då? Läs vidare så får ni se.

Jag förstår varför vissa tycker att den här boken är tråkig, och helt ärligt så är det en ganska långsam berättelse utan mycket action. Men jag gillade stämningen och språket väldigt mycket, och jag kunde nte låta bli att fascineras av uppfinningarna. Jag gillar Nicolettes tro på sig själv, och hur hon kämpar för sin egen framtid. Boken innehåller också ett av de bästa vänskapsförhållanden jag läst om, och jag gillar hur vänskapen överskuggar kärleken. Dessutom var slutet aningen oväntat och jag var väldigt förtjust i att --> Nick tackade nej till prinsens frieri, spoilers slut.

Karaktärerna är kanske inte några som kommer att stanna i mitt minne i en lång tid framöver, men medan jag läser så tycker jag så mycket om både Nick, Caro och Fin. Vänskapen mellan de tre är, som jag redan nämnt, något av det bästa med boken, och särskilt Caros lättsamma personlighet är något jag gillar.

Mechanica är långt ifrån de bästa böckerna jag läst, men samtidigt fann jag den att vara ett väldigt nöje för stunden och jag gillade den nog mer än vad jag först förväntat mig. Om du gillar långsamma berättelser med coola uppfinningar kan det helt klart vara en bok för dig. Och om inte annat kan du ju ha den som ögongodis. För, åh, så snygg den är. 

7 / 10