Författare: Becca Fitzpatrick
Serie: -
Sidor: 317
Sjuttonåriga Britt Pfeiffer har hårdtränat inför en vandring i Klippiga bergen tillsammans med en tjejkompis. Men hon är helt oförberedd på att hennes ex plötsligt vill möta upp dem.
Innan Britt hinner reda ut sina känslor, tvingar en snöstorm tjejerna att söka skydd i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två snygga killar som visar sig vara på flykt undan polisen och det dröjer inte länge förrän semestern förvandlas till ett gisslandrama. Fast den ene kidnapparen – Mason – har en enorm dragningskraft och Britt blir förvirrad. Är han verkligen hennes fiende?
I utbyte mot sitt liv går Britt med på att leda kidnapparna nerför bergssluttningen. Under den livsfarliga vandringen lägger hon märke till en rad isande tecken på att en seriemördare går lös bland bergen. En upptäckt som kan leda till att hon själv blir mördarens nästa offer.
Först och främst vill jag tacka B Wahlströms för recensionsexemplaret; tack så mycket!
Jag gillade inte alls Becca Fitzpatricks Hush, Hush serie, så jag var länge tveksam till att ge den här boken en chans. Men efter att ha sett flera positiva recensioner så väcktes mitt intresse, och jag bad genast om ett recex. Tyvärr så fick jag den som ebok, och eftersom den enda eläsare jag har är på mobilen så hade jag inte alls någon lust att läsa boken (seriöst, jag orkar knappt läsa en mellannovell på min iPhone, så en hel bok är mer eller mindre uteslutet) (och är det bara jag som önskar att förlaget skulle fråga om man ville ha en ebok istället för att bara skicka den så att man känner sig tvungen att läsa boken?). Hur som helst så fick vi även in den på jobbet, och då lånade jag naturligtvis genast hem den.
Jag har väldigt blandade känslor inför Black Ice. Handlingen var både jättespännande och aningen för mycket. Från början var jag väldigt fängslad och gillade verkligen boken. Men efter att ha läst lite mer än halva, så listade jag ut hur allt låg till och tappade därmed intresset lite. Framåt slutet blev den dock så spännande igen, och i det stora hela så var jag väldigt förtjust i handlingen.
Karaktärerna var dock inte alls lika bra som handlingen. Å ena sidan så gillade jag Britt. Hon var handlingskraftig, kvicktänkt och rolig. Å andra sidan så var hon något av ett hjälplöst mähä som gick med på lite vad som helst så länge det var en snygg kille inblandad. Mina känslor var minst sagt motstridiga. Jag har dessutom väldigt svårt för det hela att bli kär i sin gisslantagare, och jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag någonsin betedde mig som Britt gjorde. Jag både hånskrattade och kände mig väldigt överlägsen. Så döm av min förvåning när jag framåt slutet satt och hoppades på att Britt och Mason skulle få sitt lyckliga slut. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig, men men..
Black Ice var en bok som gav mig blandade känslor. Men samtidigt var den så oerhört spännande att jag inte kunde låta bli att njuta av läsupplevelsen. Så i det stora hela så blir mitt betyg ett starkt gillar, och jag kan nog tänka mig att rekommendera den till er som är intresserade.
6,5 / 10
Jag håller helt med. var inne på exakt samma tankar som du i min recension tidigare i veckan. Britt ger verkligen dubbla budskap - våpig som få men samtidigt rätt tuff. Men jag tyckte hon växte iaf under boken.
SvaraRaderaJag tycker också att hon växte under bokens gång. Men samtidigt hade jag väldigt svårt att fastna för henne just eftersom hon växlade så mycket. Trots det så gillade jag boken, vilket faktiskt förvånade mig lite. :)
Radera