Minirecensioner; Den mörka materian x 3

Titel: Guldkompassen
Författare: Philip Pullman
Serie: Den mörka materian #1
Sidor: 384

Lyra är en ung en flicka som växer upp bland de lärda på Jordan College i Oxford. En dag hör hon en viskad konversation om en ovanlig partikel som hittats långt upp i norr, vilken har förmåga att knyta samman hela universum.

Lyra blir snart indragen i ett nervpirrande äventyr, som innefattar skumma vetenskapsmän som kidnappar barn, den charmfulla, sköna och olycksbådande Mrs Coulter, intelligenta isbjörnar, härar som drabbar samman i polarmörkret, vänskapligt sinnade häxor och deras motsats. Och så "alethiometern", guldkompassen, en magisk sanningsmaskin. Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än liv eller död för henne själv.

Guldkompassen har funnits på min att läsa lista i flera år, men trots det har jag dragit mig lite för att läsa den. Jag vet inte riktigt varför dock och jag har sett filmen flera gånger. Jag tyckte dessutom rätt bra om filmen, även om jag nu helt klart måste erkänna att boken är mycket bättre. Men eftersom jag sett filmen så blev handlingen aldrig riktigt spännande förrän i slutet. Det var fortfarande en mysig bok och jag njöt av själva läsupplevelsen. Lyra är desstom en fantastiskt charmig karaktär, och vem vill inte ha en egen daimon? Slutet var som sagt riktigt spännande, och jag förvånades över att Lord Asriel var så, spoilers --> ond, spoilers slut. Jag ser nu fram emot att läsa fortsättningen och tänker påbörja den nu på en gång. Rekommenderas.

7 / 10

Titel: Den skarpa eggen
Författare: Philip Pullman
Serie: Den mörka materian #2
Sidor: 312

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Universums gränser har öppnats och Lyras vän ligger död vid hennes fötter. Lyra vågar språnget in i en ny soldränkt värld för att förfölja den som dödat honom, för att få hämnd och svar på sina frågor. Men i stället hittar hon Will som just fyllt tolv och redan har ett mord på sitt samvete. Han är ute på en jakt lika ursinnigt angelägen som Lyras och tillsammans beger de sig ut i en värld som är totalt främmande för dem båda.

Men Cittàgazze, den stad dit de kommer, är en egendomlig och hemsökt plats. Själsslukande vålnader drar fram på gatorna, medan man kan höra bruset av änglars väldiga vingar i skyn högt därovan. Och i det mystiska Torre degli Angeli döljer sig Cittàgazzes dödliga hemlighet ett föremål med högst märklig och förödande kraft.

Lyra och Will kämpar sig gemensamt fram genom alla faror, men med vart steg och varje ny fara kommer de närmare det största hotet av alla och den förödande sanningen om sitt eget öde.

Den skarpa eggen var inte alls lika bra som Guldkompassen, och jag var mestadels bara irriterad och/eller uttråkad under läsningens gång. Mestadels för att jag inte gillade den nya karaktären Will. Det var någonting som gjorde att jag hade oerhört svårt för honom, och det irriterade mig fruktansvärt att Lyra såg upp så mycket till honom när hon själv är både 100 gånger så smart och 100 gånger så modig. I övrigt är jag inte eller säker på vad jag tycker om hela den religösa handlingen och det här kriget mot Gud. Slutet var inte någon höjdare och jag blev mest bara less. Man har liksom sökt efter en viss person under hela bokens gång och sedan så slutar det som det gjorde. Snacka om antiklimax. 

Jag är faktiskt inte alls särskilt intresserad av att läsa den tredje boken just nu, men jag antar att om jag inte gör det nu så kommer det aldrig att bli gjort. Jag hoppas bara att den ska innehålla lite av magin från den första boken, för Den skarpa eggen var verkligen en besvikelse.

4,5 / 10

Titel: Bärnstenskikaren
Författare: Philip Pullman
Serie: Den mörka materian #3
Sidor: 506

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer. 

Allting började egentligen när Lyras farbror, lord Asriel, återvände till England med berättelser om mysterier och faror och upptäckten av en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimrande ridåer kunde ana en annan värld. Kanske är barriären mellan olika världar av någon anledning förtunnad här. Lyra som är lika nyfiken som hon är orädd blir indragen i ett nervpirrande äventyr. Det för henne på svindlande färder mellan olika världar: Guldkompassens universum som är Lyras eget, vårt universum och ett tredje som är härjat av vålnader och där hon träffar Will. 

Jag var inte särskilt förtjust i Den skarpa eggen, men Bärnstenskikaren var dock ännu sämre och inte alls en bok i min smak. Det fanns ingenting av det som var bra i första boken kvar, och det var länge sedan jag var så här besviken på en bok. Man får inga som helst förklaringar, och jag vet fortfarande inte vad hela det här kriget skulle gå ut på. Uppenbarligen så hatar författaren kristendomen, men personligen så kräver jag lite mer bakgrund än så. Lyra som var så fantastisk i första boken kan här inte göra något utan att oroa sig över vad Will ska tycka, och få mig inte ens att börja diskutera hennes föräldrar.. Slutet var dessutom totalt jävla värdelöst och jag var bara så frustrerad.

Nej, Bärnstenskikaren var verkligen ingenting för mig, och även om jag tyckte mycket om den första boken så kommer jag inte att rekommendera den här serien till någon.

2 / 10